10 år gammal bönade jag mig till att få bo och jobba hos kenneln som vi fick våra hundar från. Sagt och gjort, 2 veckor fick jag borsta hundar, städa kennelområde, gå ut och gå med hundarna och kela med valpar. I två veckor bodde jag (utan att direkt träffa mina föräldrar) hos nästan främmande människor för att få göra det jag älskade. Vara med djur. Där och då som liten så bestämde jag mig för att jag ville föda upp hundar. I vår familj hade vi haft en cocker, en basset hound och 4 storpudlar. När vi skulle välkomna in en hund i vår familj så gick diskussionen högt kring vilken ras vi skulle ha. Dottern ville h toypudel, sonen en schäfer, fd mannen en golden eller basset och jag en storpudel såklart. Den dagen vi stötte på en boxer så var vi överens. Helt plötsligt enades alla.

Pibox lili la Tigresse kom in i samarbete med Pretzel’s kennel. En fantastisk tik på alla sätt (när hon blev vuxen. Hon var vääääldigt påhittig som unghund) barnens kärlek, min träningshund och mannens joggingpartner. Hon har varit med oss på otaliga resor i Europa. Fungerade helt otroligt bra i samtliga situationer. T ex 2,5 i ett hyrt hus i Spanien utan staket. Hon lämnade icke tomten, utan betedde sig som att hon var hemma. Hilda som hon kallades gick bra i utställningsringen, gjorde ett mycket bra MH Tidigt fick hon 10 valpar hos Pretzel’s.

Sedan fick hon några CK till i ringen samt gjorde en bra Korning. Vi tränade mycket, men tävling var aldrig aktuellt. Dottern hade tre ponnyer som tävlades på helgerna.

’På min gata hemma i stan’ bodde Gert-Olle Lindqvist och Agneta Cardell. De födde upp golden retriever sedan många år. Jag hade funderat länge och väl och var redo att föda upp min första kull. Men jag var medveten om att det innebar stort ansvar. Jag frågade i god tid Gert-Olle om de kunde hjälpa mig och han på sitt vanliga raljerande sätt lovade helt sonika ut sin Agneta till mig. Agneta hade bott och arbetat utomlands länge men var på väg att flytta hem. Så en dag presenterade Olle oss för varandra, och Agneta sa, ’jaha det är dig jag ska hjälpa’. De orden och hennes hjälpsamhet har betytt allt för mig. Vi spenderade 15 timme tillsammans först i mitt badrum, där 5 föddes. Sedan fick vi åka till Malmö djursjukhus för att snitta fram 5 till. Hilda Hummelbos Skogskull hade kommit till världen. När vi åkte hem så sa Agneta. ’Nu kan du fundera på vilken hane du ska ha nästa gång, för en snittad tik bör paras löpet efter’. Jag som skulle bara ha en kull för att jag drömt om att få göra resan en gång. Inom kort hade Agneta startat upp en uppfödargrupp, lånat mig en massa böcker om födslar och genetik. 10 månader senare föddes Svampkullen. Agneta var min mentor. Jag är djupt tacksam över allt hon gjort för mig. Jag hoppas att jag gav tillbaka till henne också. Vi behöver alla en mentor att fråga och luta oss mot. För uppfödning är ett hantverk i mångt och mycket. Olika raser har olika förutsättningar när det gäller för- och nackdelar. Men själva avlandet är ett hantverk. Vi behöver alla hjälpas åt. Pay it forward...

Barnen har växt upp och flyttat hemifrån. Jag har bytt man. Men passionen är den samma. Denna gång har jag dessutom med mig Per på resorna.

Idag har jag dessutom utbildat mig till SKK ringsekreterare och SBK brukshundsinstruktör. Roligt och lärorikt.Nyfikenheten, magkänslan och viljan samt kunskap. Vi uppfödare är inget utan våra valpköpare. Och ni valpköpare har inga hundar utan oss uppfödare som vågar föda upp. Det är tillsammans vi fungerar som bäst.